3 månader och 2 dagar så lång tid tog det innan jag och Martin träffades igen! Första veckorna var ju inte speciellt roliga, inte de övriga heller men vi var åtminstone upptagna med att upptäcka ny mark både han och jag så det gjorde att tiden gick lite snabbare i alla fall.
Men så kom dagen med stort D! 13:e april närmare sagt kl 12:00 då vi fick träffas igen. Jag hade som vanligt lurat honom lite grann, han trodde nämligen att han skulle få ta sig in till stan, hitta mitt arbete och sedan ta sig till lägenheten per egen maskin men icke sa nicke. Det var ju påsk så jobbet var stängt för dagen så jag kunde möta upp honom på flygplatsen. När han kom ut ur gaten så fick han ganska snart sitt ”nu-ska-vi-se-vad-mina-papper-i-min-pärm-säger-vart-jag-ska-gå-”min och jag kunde inte låta bli att iaktta honom lite, bara för att se om han blev stressad. Jag kunde hålla mig i cirka en minut sen var jag tvungen att låta honom veta att jag var där. Lite förbryllad men snabbt glad hade vi ett litet hollywoodåterseende i flygplatsens ankomsthall. Mycket romantiskt.
Eftersom Martin har skrivit hur vi spenderade dagarna på sin blogg så hänvisar jag er till hans inlägg ”This is Scotland (och lite Schweiz)” (http://sundmartin.blogspot.com). Jag tänkte bidra med lite iakttagelser...
Lite saker som alltid inträffar under våra utflykter:
1. Medelåldern på folket som också besöker platsen är väldigt hög och/eller så trivs barnfamiljer där också.
2. Elin gör ordning picknicken, Martin tar kort på utsikten och på Elin som jobbar på.
3. Vi planerar väldigt noga hur vi ska åka, även fast vi säger att vi ska vara spontana. Vi är ganska spontana men väldigt organiserade också.
4. Vad är det som går å går men som aldrig kommer fram? Jo, Martin och Elin som försöker bestämma sig för den perfekta puben/restaurangen/caféet…. Vi kan aldrig bestämma oss och det slutar alltid med att vi går till det första stället för till slut så är jag så mattjurig att jag inte kan bestämma mig. (Blev inte sur denna gång men vi hade svårt att bestämma oss några gånger).
5. Martin förespråkar diskning på en gång, Elin föredrar att slappa… Ja just det, detta gäller alltid. Ska försöka bättra mig i höst… eller så kan Martin ta hela diskansvaret, jag kan… jag kan tvätta och… och se till att badrummet är fräscht.
Ett par saker som hände på denna utflykt som var ganska skrattretande:
1. Vi missade i princip allt i Oban som vi ville göra: destilleribesök, räkätning, solnedgång, pint på en traditionell pub, chokladcaféet, färjan över till ön Kerrera, att ta sig över till någon av öarna, pint ute i solen. Väl hemma i Edinburgh missade vi att äta med Kirsten och hennes pojkvän, vi missade att umgås med mina jobbarkompisar…. Men vi hade det mysigt ändå.
2. Martins automatiska handrörelse för att växla, han glömde bara bort att växelspaken var på vänster sida och inte på höger denna gång. Vilket resulterade i att han viftade i tomma intet… lite kul var det i alla fall.
3. När vi för första gången hade slagit på stort och köpt en flaska vin och provade på ostron så blev vi båda magsjuka. Båda låg och kräktes i vardera land vid exakt samma tidpunkt.. Äckligt, ja, oturligt ja, var det värt det? på sitt sätt ja! Fler restaurangvinflaskor och skaldjur på restaurang lär det bli!
4. Vi missade ju en massa saker som skrivit under punkt nr 1. Jag glömde ett tillfälle. Jag hade mer eller mindre ansvaret att ta oss per buss till biluthyrningen... Kollade lite snabbt på en karta, hade koll på läget... men visste inte riktigt när vi skulle kliva av.. Detta resulterade i att vi fick åka till ändstationen och på väg tillbaka blev tillsagda av busschaufören att här skulle vi gå av... därav denna ödsliga bild:
Vi har några motiv som alltid återfinns i våra fotoalbum:
Det här är det första där jag och Martin trängs framför kameran.
Och detta är det andra motivet: Elin förbereder picknicken fullt fokuserad på att äntligen få äta medan Martin beundrar utsikten först och främst och sedan tar kort på mig som jobbar på... Underbart med bestämda roller i ett förhållande.
Ett annat givet motiv är ju fordonet: i detta fall vår Opel eller Vauxhall som de kallas här... man blir nästan rörd.
Ett annat favoritmotiv, Martin riggar kameran, springer fram vi både ler lite fånigt men vi får fina bilder, mycket romantiskt.
Som vanligt så är medelåldern på våra utflykter runt 70 och inkluderar många gånger barnfamiljer vilket stoppet vid Loch Lomond gjorde. Vi kände oss därför som hemma...
Jag blev som sagt jätteglad att Martin kom och att han kunde stanna så länge som han kunde (1 1/2 vecka), fast han fick ju skolka lite för att göra det men ett mycket bra beslut att göra så tycker jag! Det tog ett tag att vänja sig vid att han faktiskt var verklig och inte bara en röst eller en videobild. Men allt var lika kärt som vanligt när man väl vande sig! Tråkigt att skiljas från honom igen, nu vet vi inte riktigt när vi kommer ses igen, senast mitten av juli i alla fall.. Buähähähäh!!!
Nu tänker jag bara låta bilderna tala för sig själva, titta och njut!
På återseende!
P.S Det är inte bara vinflaska inköp och skaldjur som jag provat på, på sistone.... Jag menar att jag skulle ju tillbringa dessa månader å utvecklas lite.. läs i nästa inlägg så får ni rita kors i taket... D.S.
