Fina områden, brittiska fenomen och avsaknad av kärlek

Ja ni, sedan förra inlägget så har jag hunnit med att INTE vakna på Alla Hjärtans Dag för att äta frukost med Martin via Skype. Jag har hunnit med att missa vårt möte igår online, Förlåt Martin! Men jag fick faktiskt inte nåt Alla Hjärtans Dag kort... Och ikväll var jag i tid men då stängde visst Martins internet café... Så detta är avsaknad-av-kärlek-delen... Så den delen suger ju lite men får vi bara in en rutin så blir det bra!

Men bortsett från det faktum att jag är en glömsk flickvän så har jag haft bra dagar på sistone. Särskilt den dagen jag var bitter för att det med största sannolikhet skulle regna på min lediga dag. Jag tror att nån däruppe föbarmade sig över mig och styrde upp vädret. Det var uppehåll hela dagen så att jag kunde gå utmed ån The Water of Leith hela vägen genom Dean Village, som jag nu officiellt har förälskat mig i (massa skog utmed ån i dem krokarna) till Stockbridge. Dessa två områden är ganska fina och därmed har potenitella favoritfik. Och mycket riktigt det hade dem. Speciellt Stockbridge där jag hittade Patisserie Florentine litet men väldigt mysigt, och där det serveras varm choklad graderad 4,5-5/5 på Elinskalan.
Hectors är också mysigt men vars varma choklad placerar sig enbart något högre än den första koppen på Talbooth Tavern. Men mysfaktorn för en potentiell pint eller någon slags pubmat är mycket hög.

Dessutom så ligger den i närheten av replokalen för orkester nr 2 som jag testat. Jag hade ingen aning om vad det var för någon orkester men det visade sig snart vara orkestern för mig. Den hette tydligen "The Central Band of the Royal British Legion of Scotland och består av ca 60 medlemmar i olika åldrar och med olika förmågor. Det lät ganska bra och förklaringen till det är att det finns föredetta proffs och militärmusiker i den, me like. Dem bjöd genast in mig till en rephelg med stor betoning på samkväm... och karaoke... Men det faktum att de var så öppna och jyssta (fick till och med skjuts hem fast ingen bodde i närheten av mig!) gjorde att jag kände mig som hemma på en gång. Så dit lär jag återkomma! Jag ska lägga upp några bilder från dessa dagarna vid ett senare tillfälle, orkar inte just nu.

Men min chef är lite labil när det gäller önskemål om ledighet så jag vet inte om jag kan få ledigt den rephelgen eller när mitt första besök, i form av Björn (ska bli kul förresten Björn, då får vi se hur mycket jag har lyckats lära mig om Edinburgh.), kommer. Det suger att chefen är sådan men i värsta fall letar jag upp en annan bar/restaurang där man kan påverka arbetstiderna lite mer.

Så nu har jag pratat om två av de tre delarna av inläggtiteln. Härnäst, de brittiska fenomenen: Jag har iaktagit ett par fenomen. Det första är britternas preferens för uniformer. Det är ganska kul att gå till jobbet för överallt så ser man dessa uniformer. Först ser man alla skolbarn iklädda sina skoluniformer och närmare stadskärnan/kontorsbyggnaderna så ser man alla vuxna i deras uniformer á la svarta kostymer och högklackat. Så man är omgiven av människor i olika åldrar, klädda ungefär likadant. Mycket fascinerande.

Fenomen nr 2: matvanorna. Det är mycket friterat och pajer och så vidare här, det visste jag redan innan men det är en aspekt av de brittiska matvanorna som jag inte riktigt tycker om. Chips. Barn som äter chips. Går man förbi en skola med yngre barn på väg hem från skolan i sällskap med någon av sina föräldrar så lär man se flera barn ätandes chips. Det verkar vara mellanmålet nr 1 för yngre... Jag respekterar och konstaterar detta men jag kan inte låta bli att värdera det som något negativt... 5 Vuxenpoäng till Elin. Jag hade ett till fenomen men jag har glömt bort det nu....

Aja, vad har jag mer gjort? Jag har ju jobbat lite till, börjar för övrigt få lite koll på stammisarna. Mina favoriter är en äldre man som tydligen skrev Big Bang teorin, han kommer in flera gånger i veckan och äter lunch. Sedan har vi 86-åringen som ser ut som han är i mina föräldrars ålder! Han är en riktig gentleman, pratglad, ger komplimanger (därför gillar jag honom...) och rekommenderar saker, som till exepel boken jag lånade idag: Ian McEwans bok On Chesil Beach. Men vad är hans hemlighet till att se så ung ut? Svaret är yoga... varje morgon.. Och sedan har vi mina senaste favoriter: ett äldre par som är bara för söta. Första gången jag träffade dem så träffade jag maken först. Han beställde mat vid baren varpå han säger: Oh, and that's, my wife hurrying down the stairs. Det roliga ligger i att hon har stora problem att gå och är därför väldigt långsam... Typisk torr humor, helt enkelt underbart!

Apråpå något helt annat. Jag har fixat det sista administrativa juxet nu. Var på intervjun för att få ett försäkringskassonummer. Jag var givetvis lite sent ute, trots att jag som vanligt hade haft god tid på mig på morgonen (inget har ändrat sig på den fronten än, Martin), så jag var tvungen att springa sista biten till kontoret jag skulle till. Jag sprang hela Prince's Street. Och som vanligt så hade jag för mycket på mig... ni kan tänka er hur jag måste sett ut, håret tilltufsat, illröd om kinderna, en något stressad och panikartad blick och mitt signum: transpiration. Mycket transpiration. Man skulle kunna säga att jag satt och viftade med ett papper under hela intevjun i ett artigt försök att minska min kroppsodör. Man skulle också kunna säga att jag inte hade något smink kvar efter min sprint...

Så nu vet ni det. Det var väl viktig information? Transpiration och allt. Men nu ska jag vara lite social och umgås med Kirsten som kommit hem efter en långhelg uppe hos sin morfar i nordvästra hörnet av Skottland.

Ta hand om er så höres vi snart igen!

P.S. Kirsten och jag åt sushi förut, så Jonas gjorde ett bra jobb när han introducerade mig för sushi för ett par år sedan, jag äter det igen! Och lär äta det igen snart, mums!

Inte alls bitter...

Jag ska jobba idag. Det är soligt ute med klarblå himmel. Jag jobbade inte igår. Solen sken INTE igår. Men jag är inte bitter...

Första lediga dagen!

Det har varit soligt i Edinburgh nu i tre dagar. På min lediga dag så snöade och sen regnade det. Jag tror att det är mitt öde att aldrig se en blå himmel och solljus. Men jag är inte bitter...

Det har varit en bra dag ändå: Jag sov ganska länge (inte lika länge som jag brukar hemma i Bockarp... faktiskt!), duschade länge, åt en god frukost. Lyxade sedan till det med att åka buss (!) in till stan, unnade mig en tröja och sen spatserade jag omkring lite grann. Sedan kom en snilleblixt, jag borde göra nåt riktigt turistigt (ett nytt ord á la Elin, så vänj er)! Det turistigaste i närheten just då, just den minuten var St Gilles Cathedral, gratis var det också eller ja, man får nog inte ta betalt i kyrkor. Men de hade då verkligen inte sparat på affischerna som sa att man mycket gärna kunde få lämna en liten donation till kyrkan om man ville så klart. Det var en mysig kyrka dock, planlagd som en kors med altaret i mitten av den. Inte så jättehögt till tak så man fick en ganska intim känsla. 900 år var den också så det gjorde den bara bättre. Fönsterglasen var fina de också för den delen. Allt som allt ett ganska bekymerlöst konstanterande att här ligger det en väldigt fin kyrka, mycket bra turistmål om man har blöta fötter, vilket jag hade... Eftersom det givetvis INTE var soligt på min ledia dag... Men jag är inte bitter...

Efter mitt konstaterande så påbörjade jag jakten efter mitt framtida favoritcafé, som var mitt mål med dagen. Det gick inte så bra. Jag ville ha en varm choklad på en gång efter kyrkbesöket, men icke... Jag gick till slut in på en liten pub i slutet/början av huvudgatan uppe på åsen i gamla stan, High Street. Ben var ganska tom vilket var bra eftersom jag ville läsa lite. Det fanns tre öldrickande men tysta män därinne och servitrisen/ägarinnan som var fullt sysselsatt. Med att läsa och skriva sms... Men jag fick min varma choklad till slut. Och det var en mycket komplicerad process att tillverka denna kopp innehållandes min tröst och tillflyktsort från blöta fötter och regn: Hon tog en kopp och tryckte på en knapp, hällde i lite mer färgämne som dekoration, och lade dit två påsar med vitt socker på fatet tillhörande koppen... Jag funderade i svagt ögonblick att dricka den med Bailey´s för att festa till det lite på min regniga lediga dag men jag unnade mig en buss hem istället. Även om jag inte hittade mitt favoritcafé och inte upptäckte stan så mycket så var det en lugn och skön dag. Jag gjorde det jag ville, när jag ville och hur jag ville, ja förutom att jag inte gav efter till mitt tillfälliga Bailey´s begär.

Nu har jag pratat, ätit och kollat på tv med Kirsten och hennes pojkvän Thorvald (nej, han kommer inte från Norge, han är skotte) men måste nu stryka mina jobbkläder för imorgon. Men jag jobbar bara en dag och sen är jag ledig på Alla Hjärtans Dag, skulle nästan föredra att jobba då så jag inte skulle behöva vara ledig utan att hitta på något med min Martin. Nej, förresten, jag jobbar ju på en bar/restaurang så det kan komma in ett och annat par dit på romantisk middag. Ack ve och fasa, det är nog bra att jag är ledig på lördag ändå.

Ha det bra så höres vi vid senare tillfälle!

P.S. Men vad har hänt sedan förra inlägget? Tja, inte så mycket, har jobbat varje dag sen dess. Lärt mig ännu flera saker, varit med om brandlarm och att kassorna gått sönder, skrubbat hela baren, polerat alla flaskor och lärt känna alla på jobbet så klart. Har tom fått en whiskyflaska av en av teaterns admin. personerna! Så den tänkte jag skicka till Sverige på något sätt och någongång för brorsan och Martin att avnjuta. Fast den lär inte vara god överhuvudtaget, ok som en blended men inte som en single. Vi säljer AcCnocs whisky så vi får gratisprodukter bland annat denna flaska. Men den lär inte vara god men ändå... Hur som haver, har stannat kvar nästan varje kväll och pratat med dem, mycket trevligt! Har skaffat bankkonto, fått första lönen och bokat intervju för att nat. ins. nr samt fixat alla dokument som jag bör ha med mig, tror jag...

Här är några bilder från jobbet, lediga dagen och mitt skottska hem:



Traverse Theatre symbolen



Entrén, men baren ligger i källaren. Så till de som tänkt överraska mig på jobbet så är addressen 10 Cambridge Street (mitt i Edinburgh), gå in i denna byggnad, ta höger vid hissen, ta trappan till källaren så finns jag där nere någonstans... suktandes efter dagsljus...



Baren och restaurangen, vi har ca 25 mindre bord och fyra soffgrupper.



Som sagt det snöar till och från här, till skottarnas stora förvåning och till min stora förtjusning! Men den försvinner lika snabbt som den kommer dock.



Den fruktade kaffemaskinen som inte är så skrämmande längre.



Min address: 8/16 Wheatfield Street, Edinburgh mIdlothian, EH11 2NY.



Fönstren längst upp till höger är mina/våra, taget bakifrån.



Detta är utsikten på baksidan är lägenheten en matchdag (en av stadens rugbystadio). Hmm bör jag oroa mig?



Matplatsen



Köksdelen



Vardagsrumsdelen



Badrummet



Garderoben som jag sover i. Men det är en dubbelloftsäng så det är ok. Har tre fönster men ett är förtäckt, ett har inget glas och leder in i lägenhetens lilla korridor och det tredje har glas men leder in till köket men det gör inget. Sover ändå bara där ändå.



Utrymmet under sängen, helt klart funkis. Till Martins stora glädje så måste jag numera verkligen lägga undan mina kläder varje gång jag använt dem istället för att lägga dem till exempel på hans skrivbord...



St Gilles Cathedral



Café/pub nr 1 på jakten efter mitt framtida favoritcafé. Betyg: 2-3 av 5 varma chokladkoppar.



Min efterlängtade varma choklad!

Vi höres snart igen, lovar att det inte ska ta en vecka till nästa gång!

Första arbetsdagarna

Ja ni, då har man avverkat två arbetsdagar av åtta i följd och det har gått ganska bra. Som vanligt så är det mycket info att ta in som ny men med sunt förnuft så klurar man ut det mesta. Folket jag jobbat med än så länge är jättesnälla så det ska nog inte bli några problem heller! Däremot har jag åkt på nån konstig magåkomma, så jag har nästan velat kräkas några gånger på jobbet. Vet inte om det är nåt jag ätit men igår var det väldigt nära att det skedde en olycka på bardisken men inget hände. Inget trevligt att veta detta jag vet, men det är för mig ett mysterium. Kanske är det vattnet? Kanske är det lite stress? Kanske är det nåt i maten på jobbet?

Men tillbaka till jobbet! I själva restaurangen finns det ca 25 bord plus några soffgrupper och själva baren. Man jobbar antingen från kl 10-18/19 (det är det jag ska göra och det ska tydligen vara klurigast) eller från 18-stängning (baren stängs kl 24 mån-ons och kl 01 tors-lör) men stängning kan ske lite när som beroende på hur mycket folk det är. Som igår, då var vi klara halv tolv istället för kanske halv två. Och bara så att ni inte behöver oroa er, jobbar man till klockan 23 eller senare så får man gratis taxi hem så jag behöver inte vandra omkring själv på Edinburghs gator mitt i natten.

Andra förmåner på jobbet: gratis teaterbiljetter till mig själv men även enstaka gratisbiljetter till mina ev. gäster. Gratis mat på jobbet och betald lunch (som är en 30 min lång). Efter arbetstid får man även en gratis öl om man vill, tror även att man som barpersonal får gratis kaffe under arbetspasset också.

På tal om kaffe. Kaffemaskinen är läskig och av flera olika anledningar. Den är stor, har många knappar, olika kaffefilter i metall som ska användas till olika sorters kaffe och man måste veta hur skummet i mjölken ska se ut till respektive kaffesort. Så förhoppningsvis vet jag om några veckor hur man gör Espresso, dubbel Espresso, Capuccino, dubbel Capucccino, Latte, dubbel Latte och Americano. Vi får se hur lång tid det kommer att ta men det blir nog bra.

Men varför är dagtid klurigare? Det kanske det inte är det beror nog på, men man måste göra iordning allt för dagen och senare för kvällen, men tar upp beställningar vid borden (på kvällen måste gästerna gå till baren för att beställa allt) och måste fixa å trixa med det. Men det ska nog blir kul. Hellre att man jobbar dag för lönen är samma oberoende hur sent eller vilken dag men jobbar så hellre dagtid än kvällstid.

Fredagar och lördagar är de kvällarna som det är mest att göra. Då kan det vara upp till två föreställningar i båda teatrarna och upp till 800 pers på en kväll som ska se teatern och ev vilja ha mat och dryck (och jag ska jobba både fr och lör kväll den här veckan. Men som Neil sa man måste nästan slängas ut i de stressiga situationerna så att man tvingas lära sig allt). Men under själva föreställningarna är det ganska dött så man måste vara redo innan föreställningarna, i pauserna och efteråt. Men variation förnöjer.

Det var lite fakta om själva jobbet nu ska jag slappa lite och sen ut å gå igen innan jag ska till jobbet igen! På återseende.

Snöstorm

Jag har valt att se positivt på denna dag för även om det har snöat kraftigt på östra kusten av Storbritannien idag så har jag sett ljuspunkter som glädjer mig. På tal om snöandet, nog att vi i Sverige få se rubriker såsom "Snökaos" så fort några centimeter faller över vägarna (ja, nu talar jag om Stockholm och neråt, inte om Dalarna) så har jag då aldrig sett på nyheterna en instruktion över hur man överlever ute bland de snöiga vägarna. På BBC var en mycket pedagogisk reporter ute och visade skillnaden mellan en preparerad väg och en opreparerad väg och hur viktigt det är köra försiktigt. Det är efter den förmaningen som överlevnadsdemo kommer in, tips på saker man borde ha i bilen var spade, varm jacka och mycket bensin i tanken. Jag tittar ut (inte från min garderob för jag har inga fönster utan från vardagsrummet) och konstaterar att det är 2 cm tjock slask ute... Hhmm. Men det har varit helt klart värre i södra England än vad det har varit här i Edinburgh, även om orkestern var inställd pga snön... (orkestern pratar jag om nästa vecka när jag varit där för första gången)

Men åter till ljuspunkterna: 1:a ljuspunkten: Jag väljer att se positivt på det faktum att jag åkte i söndags och inte idag eller imorgon, för det skulle antaligen lett till förseningar och jag skulle inte blivit mött och då gått vilse och blivit sen till jobbet. Så även om det är tråkigt väder just nu så är det bra att jag åkte i söndags.

2:a ljuspunkten: När jag i telefonbutiken står och ska fixa ett brittiskt SIM-kort och nummer inte kan svara på frågan: And what's your postcode? Hmm I do know that I live close to Gorgie Road. Efter några konstiga blickar och ett ögeonblick senare så säger jag att jag bor på Wheatfield Street i alla fall varpå han säger att det gör han med! Så han visste precis vilket postnummer det var frågan om. Inte mycket men det var lite kul att just den expediten bodde på samma gata som jag och han fanns där just då jag var där och inte visste. Universum verkade på min sida just då och det är jag glad för.

3:e ljuspunkten: Det verkar vara enklare att få ett bankkonto än vad jag trodde, gick in och frågade en gång till, för säkerhets skull, vilka dokument jag måste ta med mig för att öppna ett konto. Och svaret var att om jag hade ett jobb så kunde jag öppna ett på en gång utan andra dokument än ett pass. Det hade jag ju inte så jag får gå tillbaka imorgon. Förhoppningsvis förstod hon mitt tappra försök att förklara att jag inte hade några uppgifter eller papper än från jobbet i så fall får jag försöka senare i veckan innan jobbet.

4:e ljuspunkten: Jag fick nästa veckas schema och jag är med på det! Och det är bra tider också, eller jag såsom vi pratade om i alla fall. Enda lilla minuset är att jag får jobba 8 dagar i rad men jag klarade ju 13 i följd i Sölden så jag ska nog klara av det här. Det blir nog så för att jag ska få testa på att jobba både dag, kväll och testa att ha söndagsöppet.

5:ljuspunkten: Gick förbi lokalen där denna orkester jag tänkt pröva repar och det ligger i ett fint område så det borde båda gott (stavas det här båda med ett "å" eller med ett "o"? Anette, var är du när jag behöver dig som mest? Och ska det vara "var" eller "vart" i förra frågan? Hmm). I detta hus har de även aktiviteter för äldre så något form av kommunalt center verkar det vara, mycket bra.

6:e ljuspunkten: Jag fann en by inne i Edinburgh! Och fåglar sjöng trots den sk snöstormen ute! Dean Village är namnet på det stället och jag kände instinktivt att här vill jag bo men priserna är alldeles för dyra där. Jag har ett par bilder från dean Village här nedanför, så ta en titt! Måste ta reda på hur Edinburgh har brett ut sig och vad det här var för ett område från första början! Hmm tror ett lånekort kan vara på sin plats att skaffa sig imorgon!

Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar med ännu en dag med utforskning, denna gång i "heavy rain" enligt BBC Weather. Men jag har redan en ljuspunkt för imorgon: en fika med Kirsten, anar lite gemenskapsbyggartendenser men det är ju bara kul!
Ha det bra så höres vi!

P.S. Nu har jag ändrat på inställningar så nu kan alla skriva kommentarer, bara välj anonym i profillistan.


Den här bilden visar kanske lite mer att det inte var så bra väder idag, inget roligt sådant i alla fall.

Dean Village. Need I say more.

Water of Leith som rinner genom Dean Village och i närheten av där jag bor. Man kan tydligen spring utmed den, kanske nåt för mig måhända?

Första natten

Läste ett mail från Kirsten att hon skulle möta mig på flygplatsen innan jag åkte ifrån Bockarp och tänkte hur ska jag hitta henne? Det var inga problem kan jag säga, för vid utgången stod två blonda tjejer med var sin färgglad skylt (som kan beskådas här på bloggen)och väntade lite nervöst. Det var Kirsten och en av hennes kompisar, som inte bara hade kommit med som moraliskt stöd utan hade med sig sin bil så det blev skjuts in till stan och 8/16 Wheatfield Street. Efter tedrickning kom ett par till kompisar till Kirsten och det blev pizza och sallad. Det var tänkt att vi skulle provgå till mitt jobb och sen kanske ta en öl på en pub men det blev en lugn hemmakväll istället. Så nu sitter jag här i min inredda garderob. Själv. Men det känns bra ändå, kompisarna och Kirsten verkar vara jättesjyssta, det är nära till de nödvändigaste affärerna och garderoben är visserligen liten men känns ok ändå. I alla fall nu när mina saker är på plats.

Så nu ska jag krypa till kojs för imorgon väntar en dag med mycket gående och fixa lite praktiska detaljer typ köpa en brittisk almenacka, köpa mat, kontantkort plus brittiskt mobilnummer och provgå till jobbet. Bankkonto och nat.ins.nr får vänta tills jobbet kommit igång och även jag har pratat med elbolaget.
God Natt på er så hörs vi om ett par dagar innan jobbet drar igång!

P.S. Min adress är numera:
Elin Kleist
c/o Kirsten Wright
8/16 Wheatfield street
Edinburgh
EH11 2NY

Återkommer med mobilnr, än så länge har jag mitt svenska annars så finns jag på Skype: elin.kleist