Ja, jag lever och mår bra!

Hej allihopa! Mycket har hänt sedan förra inlägget (som vanligt); Maria och jag umgicks lite mer, hon åkte, jag arbetade min sista skift, packade ihop, åkte till Willich utanför Düsseldorf och spelade med orkestern och tog mig sedan till München där jag är nu. Sittandes på ett Starbucks café (min nya dyra last) och sammanfattar mina sista veckor i Edinburgh.

Men tillbaka till Marias vistelse i Edinburgh, vi hann med ganska mycket ändå. Vi var under en av broarna i gamla stan som visades vara byggd på valv som människor givetvis hittade ner till (det var ju torrt och förhållandevis varmt därnere, vi gick förbi Holyrood Palace (det slott som dagens kungligheter bor i vid besök i Skottska huvudstaden, gjorde det obligatoriska besöket uppe på Calton Hill, gick utmed Water of Leith till Stockbridge, åt Haggis och mycket mer. Maria måste jag ju nämna kan nog lika mycket om inte mer om Skottland och Edinburgh som jag för hon gjorde som hon alltid gör när hon reser hon utnyttjar tiden maximalt och pluggar på och utforskar för fullt, bra gjort! Ja just det, vi gjorde ju en dagsutflykt till St Andrews en kustort norr om Edinburgh vars motsvarighet i Sverige kanske skulle kunna vara Vadstena. Den orten är ju för övrigt kanske mer känd som golfens födelseplats och där är nog bara här som man kan hitta en gravsten som denna:

I St Andrew var vi väldigt effektiva också och hann med att se slottet eller rättare sagt slottsruinerna av ett prästslott som rasade 500 år sedan! Endast i Europa kan man väl göra ett turistmål av det! Men vackert var det ändock och mycket intressant särskilt gången under vallgraven!

Vi hann med att spana in katedralen (också gammal men enormt stor ruin, hade varit ett tillhörande kloster där med) med tillhörande kyrkogård samt ett efterlängtat besök till stranden, där till och med jag kunde få vara på sanden för det fanns nämligen skugga där, en sällsynt företeelse må jag säga! Måste ju säga att Maria tog sig ett dop också!

Jag hade ju allt planerat men vart tog tiden vägen egentligen?? Först skulle Björn komma sen Martin och sen Emma och Martin. Efter det skulle jag hem och överraska alla över midsommarhelgen sen efter en vecka skulle Maria komma och när hon åkte skulle jag bara ha tre dagar kvar för att packa och säga hej då till alla. Alla besök kom och gick och rätt som det var hade Maria åkt hem. Vart tog tiden vägen?? Jag tillbringade de sista dagarna med att arbeta sista passet på teatern och latade mig med Kirsten. När det väl kom till dagen D då jag skulle åka kom jag på att jag inte ha packat och tyckte ändå att jag hade tillräckligt med tid för att gå på stan och fixa de sista praktiska detaljerna så när jag väl kom hem så hade jag två timmar att få ner allt jag ägde i några väskor, äta och duscha samt säga hej då till Kirsten…. Jag lyckades ju inte direkt att packa fint kastade ner allt i olika väskor och hade vi avfärd en stor fullpackad ryggsäck, en jättetung stor handväska, en liten handväska, en klarinettlåda, en svart liten väska (som inte var så liten längre) och en resegarderob med uniformen och mina marschskor…. Man skulle kunna säga att jag blev svettig man skulle också kunna säga att vakterna på regementet där orkesterbussen skulle avgå från skrattade åt mig när jag kom med vacklande steg mot grinden.

Men jag kom iväg om än stressad så kom jag iväg. Och jag spelade alla dagar med mina skottska vänner, vilket visade sig vara jobbigt. Inte för mina vänners skull utanför att det var repetativt och ömsom jättevarmt ute så man fick ett smakprov att spela i AMK ytterligare än en gång, vilket var trevligt men sin ålder och fysik gjorde sig påmind mer än vad den gjorde 2005 skulle man ju kunna säga.

Vi spelade alltså i Willich utanför Düsseldorf på en Schützenfest, vilket innebär att stadens alla skytteföreningar, vilket var onödigt många i min smak, samlades och paraderade gatorna fram och tillbaka tills en ny skyttekung hade blivit krönt under helgen. Även om frukostbuffén, maten, sällskapet och spelandet var kul och bra så blev det ganska tröttsamt på måndagen när man skulle göra samma sak en gång till för sjunde gången!

Men på tisdagen tog mig äntligen till München. Nedresan blev kantad av nya upplevelser den med för jag fick åka ICEtåg, ett superdupersnabbt tåg som vid ett tillfälle var uppe i 284 km/h dä ni! Så nu är jag här, och gör så lite som möjligt som min far brukar säga. Spatserar omkring lite och fikar lite. Idag har jag varit på Residenz Palats i centrala München ett palats somvar 23500 kvm stort men som efter andra världskriget bara var 50 kvm stort! De håller fortfarand på att restaurera det men det var fint och intressant!

Men jag har ju kommit fram till att jag lever ett ganska gött liv nu fast min hud inte verkar lugna ner sig (ska gå till en doktor här i München imorgon för huden börjar lite smått bli upprörd igen och jag vill ha grejer i förebyggande syften). Fram till den 18:e augusti har jag inga måsten överhuvudtaget, har ju saker jag skulle vilja göra som att börja träna (men det kommer kanske inte hända eller vad säger ni...), öva klarinett mer, flytta in i Linköping och äta mer hälsosamt samt att enbart ha kul (eller ja så pass kul som mina finanser tillåter mig förstås).

Så sammanfattnignsvis så har detta läsår varit fyllt med tvära kast, ena stunden flytta in och bo själv i en etta i ryd, säga hej då till Martin, studera och klara allt, bli klar med engelskan, flytta och bo i Skottland, packa ihop, spela med orkestern och sen ta mig till München för att snart flytta till Linkan igen men älsklingen min.... Tvära kast men roliga kast!!!

Nu ska vi dra oss hemåt (har inkräktat på Martins studium här på universitetet i city) och införskaffa picknickmat inför middagen som ska imundigas någonstans i vackra München!

På Återseende!

P.S. Kommer till Svea rike den 4:e och åker ev upp till Dalarna då, börjar skolan den 18:e så innan dess har jag i alla fall flyttat in i Linkan igen,

P.S. Ska man köpa en dirndl? 1000kr men jag kan stoltsera tillsammans med Martin när han paraderar runt i sina lederhosen? Va, det skulle väl vara något för midsommarfirandet i lindan?? Nej, säger mitt ekonomiska sinne, ja säger mitt humoristiska. Hmm vem kommer vinna?? (Martin säger nej så då blir det nog nej....)

Kram kram

Jag är avundsjuk men glad ändå

Hej på er gott folk!
Nu är ljuset i slutet av tunneln verkligen nära! Har börjat säga hej då folk och jag har bara två skift kvar att jobba. Det här med jobbet har lett mig till dagens rubrik: Jag är avundsjuk men glad ändå. För de senaste två veckorna har jag haft väldigt få skift på jobbet, inte bra när man är timanställd. Men jag förstår att den nyanställda tjejen som är den nya Elin har skrivit på ett kontrakt med ett minimum av timmar per vecka garanterat och det gör ju att jag kan bara gå omkring och njuta av Edinburgh igen och inte se det som staden som bara en stad utan se det så som jag såg den när jag kom hit första gången! Fylld med historik och mystik!

Jag är också glad för min syster Maria är här och för att jag inte har så många skfit så kan jag umgås med henne också! Men just nu är hon på en guidad 3-dagarstur till Isle of Skye på nordvästrakusten. Samma tur som jag var på ett och ett halvt år sedan, mycket avundsjuk där! På tal förresten om historik, Maria och jag var på en tur inunder en av de stora broarna i gamla stan som är fyllda med valv och där människor faktiskt bodde och jobbade förr i världen! Det visste jag inte om faktiskt så man lär sig något nytt varje dag. För övrig gör Maria som hon alltid gör, läser på om området och täcker området på ett par dagar och försätter mig i underläga för att hon kommer ihåg mer än vad jag gör. Känns nästan som hon kan mer än mig och hon har inte varit här ne arbetsvecka än!

Mer glädjeämnen är att jag har bränt mig i solen två gånger på två veckor! Detta låter kanske konstigt men det är bra på sitt sätt för att istället bränna mig hejdlöst och få blåsor och upphöjd bränd hud som min vanliga soleksemiga hud gör om jag inte smörjer in mig med någon solkräm så har jag blivit väldigt röd men inga blåsor eller så! Det är nästan som om jag bränner mig som en vanlig människa! Och det verkar också som om mina vanliga eksem blir liiite bättre eller i alla fall förhindras att spridas om jag solar. Det röda går över lite snabbare än vad det vanligtvis gör. Kan ju vara så att solen kan vara mildare här på något vis men det är ju en bra vänjeperiod i alla fall! Det är ju inte så att eksemen har mirakulöst försvunnit men det håller sig på en nivå jag kan hantera fysiskt och mentalt. Går till och med ute med korta shorts även om jag inte har de vackraste benen som tom gör barn nyfikna på men jag struntar faktiskt i det för jag bränner mig inte hejdlöst längre! Jag ska ändå försöka fixa en tid på hud på us när jag kommer hem så jag får klarhet i om jag är allergisk mot något särskilt eller inte.

Jag håller på att avveckla mig mer och mer, har fört över de få ören jag hade på mitt konto här till mitt svenska. Ska skriva ut sista skatteformulären jag ska skicka in när jag åker, ska avsluta kontona nästa vecka, har skickat in kontaktuppgifter i fall något händer på orkesterresan till Düsseldorf, och jag funderar på hur jag ska säga hej då till resterande folket här.

Jag vet att jag kommer att sakna alla här och speciellt Kirsten så ser jag framemot att lämna Edinburgh. För jag får träffa Martin igen! Lära känna München, spendera härliga lediga dagar med familjen Sund och Kleist och kanske till och med sova över Gimmen som jag längtar till något grymt! Och framför allt att flytta ihop med Martin igen i Linköping!

Kommer att ha mer att säga och förhoppningsvis bilder om några dagar innan jag åker iväg och Maria har varit här också!

Kram kram på er och På Återseende!

Mer bilder

Här kommer lite fler bilder från Martins och Emmas visit här samt ett par foton på de fina blommorna min Martin skickade mig igår, på vår 4-årsdag! Han överraskar mig fortfarande vilket jag älskar honom dest mer för!



I Edinburgh så kan vad som hest hända...



Efter att ha lyckats ta sig in till stan, hem till mig och sen hittat den pyttelilla cocktailbaren i en källare så var de välförtjänta av några drinkar!



Det är ju ingen bred bar direkt, jag måste alltid sträcka mig till kassaapparaten.
'

Elin servitrisen, det där är inte te som jag serverar det är en cocktail, blåbärssoppecocktail närmare bestämt.



Systrarna och slottet



Syster och säckpipa



Tystnad, whiskyupptappning pågår



Gänget ute på kväll nr 2



Kirsten och Fiona



Jag och Fiona



Som sagt de var imponerade av Martins kroppsbyggnad så det enda logiska är ju att testa hans krafter... Här är Neave och Martin in action...



Martin skulle få en rugbytröja av Terry om Martin lovade att testa på rugby hemma i Sverige. Hur har det gått med det då, Martin?



Kan ni förstå varför jag tycker att rugby är lite rolig att titta på....



Snyggingarna



Haggisätning på gång, hhmmm skeptisk....



Hollywoodkyss uppe på Calton Hill



King-of-the-world-ögonblick på Calton Hill



Blondinerna på utekväll nr 2



Jag och Martin



Fina blommor från älsklingen



nice

Senaste månaden

Ja ni, det var ju minst sagt ett tag sen jag skrev nåt här men nu så!
Nu känner jag att slutet börjar närmar sig och jag kanske till och med har lite hemlängtan för första gången i mitt liv! Söndag om fyra veckor så befinner jag mig i Willich utanför Düsseldorf med orkestern och därefter beger jag mig till München och min älskling! Wohoo! Men innan dess så kommer Maria hit också så ett litet svenskt smakprov får jag innan flyttlasset bär av till Tyskland!

Men innan jag blir alldeles till mig av förberedelser för hemfärd så ska jag berätta vad jag har haft för mig sedan Martin var här och mina kaffebekännselser:

Så vad har jag gjort, Jag har hunnit med en regning spelning med orkestern. Vi spelade på en minnesdag för soldater omkomna i de olika krig som Storbritannien varit med i under 1900-talet. Där blev det väldigt påkomligt att vi i Sverige inte har varit med om krig på väldigt länge (typ 200 år) och därför kan ha svårt att förstå känslorna, stoltheten och saknaden för de som blir lämnade kvar hemma. Men detta är ju lite dystert så tilbaka till lite mer roliga saker, på denna spelning fick jag se en hel trupp med säckpipor och trumslagare i kiltar, huvudbonader och tigerskinn! Tog inga kort så ni får försöka föreställa er detta, det såg väldigt skotskt ut helt enkelt.

Jag har hunnit med en whiskyutbilning på jobbet. Tro nu inte att jag kan rekommendera eller återge vad denna mycket kompetente whiskykännaren förmedlade till oss men något jag skulle vilja testa är whiskyn Dalwhinnie med en efterrätt som innehåller honung. Det lät intressant. Jag kom också på under denna provning att om jag verkligen MÅSTE dricka en droppe whisky så ska det vara en lätt whisky som inte har "a full body" alltså inte stannar kvar i munnen så länge typ Dalwhinnie eller Glenkinchie (kommer inte ihåg åldern på dem men jaja).

Sen har jag hunnit med att jobba två pass på en cocktailbar som heter Bramble, den har väldigt gott rykte om sig så det är lite kul att jobba på den. Men jag har bara jobbat två skift och kommer antagligen inte kunna jobba fler så det är synd. Borde egentligen skaffa ett till jobb men nu är det lite försent för det och jag orkar inte. Har kommit på att jag är en uppstressad person som alltid stressar över nåt och detta kan ha påverkat min hud så jag tar numera min tid med saker och ting. Lugn och ro ska det vara.

Apråpå min hud så är jag inne på min tredje antibiotikakur på 4 månader inkl steroidkräm och hydrokortison... Men det har blivit bättre (igen) så nu hoppas jag att det kan förbli så tills jag kommer härifrån (tror att det är något någonstans i denna utländska miljö också som påverkar mig så jag ser fram emot lugn och ro i München). Ska på återbesök hos doktorn imorgon å se vad hon säger. Denna doktor (har träffat två andra på samma klinik tidigare) drog efter andan när hon såg min hud förra veckan... Är det ett bra tecken när en doktor gör så? Aja, hon ville i alla fall skicka mig till en hudspecialist men jag skulle antagligen inte fått en tid innan jag ska åka hem så hon rådde mig att skaffa mig en hudspecialist direkt när jag kom hem så det ska jag göra. Men vi får se vad hon tycker att jag ska göra under resterande tiden imorgon. Ja just det jag har ju besökt en örtdoktor också men jag väntar på att se resultaten på den kur jag blev ordinerad av henne. Skriver matdagbok dock för att se om jag kan se något samband mellan vad jag ätit och hur min hud är (letar efter matallergi alltså...) men vi får se. Ska absolut gå till Emmas ackupunkturdoktor i Vadstena i höst/vinter! Så presentkort till IKEA och ackupunkturdoktorn är det enda jag önskar mig framöver!


Sen så hade jag ju fin främmat x 2 helgen i vecka 21! På torsdagen träffade jag svärmor i Edinburgh och det var då jag kände första stygnet av hemlängtan. Eller rättare sagt när hennes kör startade deras kyrkolunchkonsert med Ack Värmeland du sköna... Ahh fick faktiskt en liten tår i ögat då! Vi spatserade omkring, imundigade haggis och kikade runt i gamla stan vilket var väldigt mysigt och kul att få prata en massa svenska igen! Dagen efter så var det dags för fin främmat nr 2 med Emma och Martins visit. Vi spatserade en hel del vi också (eller vad säger ni) men det är ett bra sätt att lära känna en stad på. Och jag lovar och svär att vi ska tillsammans åka tillbaka till Skottland och gå på ett whiskydestilleri, jag tror mig känna fler som skulle vilja göra det också så det kan bli en familj/släktresa vetja!

Hursomhelst, Emma och Martin fick verkligen smaka på Edinburgh by night, först när jag jobbade mitt provskift på cocktailbaren Bramble på deras första kväll (då fick de underhålla sig själva, kanske inte såå kul men roliga koppar och glas har vi ju i baren så det var ju lite roligt ialla fall), sedan utgång med Kirsten och hennes vänner på lördagen och sedan togapartyt med mina jobbarkompisar. Jag kan lugnt säga att de svenska vikingarna var överlägset de bäst utklädda! De andra var mäkta imponerade av våra ansträngningar. De var också mäkta imponerade över Martin och hans kroppshydda vilken de tyckte skulle vara perfekt för rugby. Och som de också demonstrerade kl 01:00 i hallen... Hhmm... Kul var det i alla fall!

Vad mer har jag hunnit med? Jag har firat Kirstens 26-års dag med att gå ut på en Las Vegas kväll, mycket kul, gick till frissan och fick mitt hår uppsatt (blev inte riktigt som jag hade velat men helt ok med ett hårband i), fixade 50-talsskor och lånade Kirstens klänning och sen var det kalasdags! Först träffades vi alla hemma hos oss sedan begav vi oss ut på stan för en drink och sedan till själva Las Vegas kvällen. Vi blev mottagna av Las Vegas flickor med plymer och paljetter, fick Las Vegas pengar att spela för vid spelborden och lyssnade och framför allt dansade till bra musik senare. Sen att själva rummen detta utspelade sig i var storslagna gjorde ju saken knappast sämre!

Och mer då? JO, just det! Som Martin (min Martin alltså...) skrivit på sin blogg så har vi numera en lägenhet i Linköping till hösten! Hjälmsätersgatan 22E (därav IKEA-presentkortsönskningen tidigare). Martin har lovat mig att vi ska med betoning på SKA inreda lägenheten så att den ser lite mer ut som ett hem än vår förra lägenhet. Lite mer på väggarna, lite mer matchande, lite bättre gardiner. Jag vet att det inte är viktigt men jag vill ha det så. Jag vill! VILL!! Så det så. Nu blev det ju inte området T1 som vi ville från början av olika anledningar men planlösningen på den lägenhet vi fick till slut, vid Abiskorondellen, är speciell och vi är väldigt nära stan och närmare till Ica Maxi och Willys som vi köper all vår mat från så det är ju bra!!

Annars så rullar allt på som vanligt med jobb och orkesterrep varje måndag. Jag har så smått gjort ansträning att börja träna (min ursäkt hitintills har varit min hud, svider ganska mycket om hela kroppen är ett enda stort eksem och sen så svettas man uppepå det.... ursäkta för detaljerna men så har det varit under en lång tid, men inte nu för nu är det bättre!). Igår morse var jag på The Meadows (plan stor park i stan) och deltog i ett fyspass som armén höll i så det var ingen rast och ingen ro där inte! Det börjar kännas nu kan jag ju säga men jag vill absolut tillbaka för det var kul och skönt att inte behöva motivera sig själv till att kämpa vidare!

Men jag lovar att skriva igen om en vecka eller två igen! Inte senare än så!

Kramar på er och på återseende!

P.S. Imorgon 15:e juni, så firar Martin och jag 4 år tillsammans! FYRA ÅR! Känns inte som fyra år, verkligen inte och många fler år lär det bli också!! Om vi inte klöser ögonen ur varandra när vi flyttar ihop igen för att vi lagt till nya vanor under denna långa tid vi inte bott ihop... Nävars, det kommer att gå bra! Men fyra år!



Togaparty: Emma, jag och Phil från USA (han är tydligen en framgångsrik Broadwayartist)



Här är vi, vinnarna av bästa utstyrseln!



Lugn kväll på Portobello beach här i Edinburgh, läste bok och tittade ut över havet. En helt ok avslutning på en dag (Martin vi måste bo i närheten av vatten när vi blir stora)



Portobello beach



Gillar alla nedgångar till lägenheter som förr i tiden var tjänstefolksingångar och köksingångar.



Kirsten och Jennie på Las Vegaskvällen



Snygga som få!



Utan utstyrsel men lika snygga för det!

Några bekännelser

Hej igen, tänkte bara bekänna en sak. Denna sak kommer säkert att få många att le eller tom säga ”Ha, Ha (på ett väldigt skadeglatt sätt), sa ju det!”. Men jag har druckit kaffe. Fyra gånger på tre dagar. MEN det är små cappucinosar med caramelsyrup i… Gills nästan inte. Och tro nu inte att jag kommer att acceptera alla inviter till kaffedrickande, jag tycker inte om starkt kaffe, men med caramelsmak så är det ju ganska sött så det är ok… Jag kommer antagligen att säga nej tack men ja tack till ett glas vatten. Så det så!

Min hud har blivit mycket bättre, jag gick ju igenom en 2000mg-om-dagen-antibiotikakur plus stark kortisonkur och lotion och diverse andra saker, huden lugnade ner sig lagom till att Martin kom på besök så huden såg helt ok ut då. Nu har det blossat upp lite grann igen så jag ska till doktorn imorgon å se vad han säger, men jag mår mycket bättre nu. Var riktigt nere i ca en månad, kunde inte göra nåt utan att huden sprack i princip, men mår som sagt MYCKET bättre nu.

Så pass bra att jag har blivit mer motiverad för framtiden, jag har till exempel köpt en lite mindre ordentlig ryggsäck lämpad för en kortare backpackertur i sommar. Tänkte skaffa ett till jobb här i Edinburgh, jobba dubbelt fram till den 9/10:e juli för att sedan följa med orkestern till Tyskland (dit Martin också har blivit bjuden till), bli avsläppt av orkestern. Resa runt lite, ta mig till München, vara där, haka på Anette och Pär resa med dem till Östra Europa, sen hem sen skola och in flytt i ny lägenhet.. Allt hänger på att jag får tag på ett till jobb så att det är ok för mig att vara ledig en månad. Kommer vara knapert men värt det tror jag!

Och ja just det, jag har valt att plugga historia i höst. Vill studera det jag tycker är intressant och det är historia just nu. Bara så att ni vet!

Det var nog allt nytt i mitt liv än så länge!
Adiós!

P.S. Kom gärna med förslag på ställen man kan åka till mellan Calais och München, eller området med omnejd!

Älsklingen på besök!

3 månader och 2 dagar så lång tid tog det innan jag och Martin träffades igen! Första veckorna var ju inte speciellt roliga, inte de övriga heller men vi var åtminstone upptagna med att upptäcka ny mark både han och jag så det gjorde att tiden gick lite snabbare i alla fall.

Men så kom dagen med stort D! 13:e april närmare sagt kl 12:00 då vi fick träffas igen. Jag hade som vanligt lurat honom lite grann, han trodde nämligen att han skulle få ta sig in till stan, hitta mitt arbete och sedan ta sig till lägenheten per egen maskin men icke sa nicke. Det var ju påsk så jobbet var stängt för dagen så jag kunde möta upp honom på flygplatsen. När han kom ut ur gaten så fick han ganska snart sitt ”nu-ska-vi-se-vad-mina-papper-i-min-pärm-säger-vart-jag-ska-gå-”min och jag kunde inte låta bli att iaktta honom lite, bara för att se om han blev stressad. Jag kunde hålla mig i cirka en minut sen var jag tvungen att låta honom veta att jag var där. Lite förbryllad men snabbt glad hade vi ett litet hollywoodåterseende i flygplatsens ankomsthall. Mycket romantiskt.

Eftersom Martin har skrivit hur vi spenderade dagarna på sin blogg så hänvisar jag er till hans inlägg ”This is Scotland (och lite Schweiz)” (http://sundmartin.blogspot.com). Jag tänkte bidra med lite iakttagelser...

Lite saker som alltid inträffar under våra utflykter:
1. Medelåldern på folket som också besöker platsen är väldigt hög och/eller så trivs barnfamiljer där också.
2. Elin gör ordning picknicken, Martin tar kort på utsikten och på Elin som jobbar på.
3. Vi planerar väldigt noga hur vi ska åka, även fast vi säger att vi ska vara spontana. Vi är ganska spontana men väldigt organiserade också.
4. Vad är det som går å går men som aldrig kommer fram? Jo, Martin och Elin som försöker bestämma sig för den perfekta puben/restaurangen/caféet…. Vi kan aldrig bestämma oss och det slutar alltid med att vi går till det första stället för till slut så är jag så mattjurig att jag inte kan bestämma mig. (Blev inte sur denna gång men vi hade svårt att bestämma oss några gånger).
5. Martin förespråkar diskning på en gång, Elin föredrar att slappa… Ja just det, detta gäller alltid. Ska försöka bättra mig i höst… eller så kan Martin ta hela diskansvaret, jag kan… jag kan tvätta och… och se till att badrummet är fräscht.

Ett par saker som hände på denna utflykt som var ganska skrattretande:
1. Vi missade i princip allt i Oban som vi ville göra: destilleribesök, räkätning, solnedgång, pint på en traditionell pub, chokladcaféet, färjan över till ön Kerrera, att ta sig över till någon av öarna, pint ute i solen. Väl hemma i Edinburgh missade vi att äta med Kirsten och hennes pojkvän, vi missade att umgås med mina jobbarkompisar…. Men vi hade det mysigt ändå.
2. Martins automatiska handrörelse för att växla, han glömde bara bort att växelspaken var på vänster sida och inte på höger denna gång. Vilket resulterade i att han viftade i tomma intet… lite kul var det i alla fall.
3. När vi för första gången hade slagit på stort och köpt en flaska vin och provade på ostron så blev vi båda magsjuka. Båda låg och kräktes i vardera land vid exakt samma tidpunkt.. Äckligt, ja, oturligt ja, var det värt det? på sitt sätt ja! Fler restaurangvinflaskor och skaldjur på restaurang lär det bli!
4. Vi missade ju en massa saker som skrivit under punkt nr 1. Jag glömde ett tillfälle. Jag hade mer eller mindre ansvaret att ta oss per buss till biluthyrningen... Kollade lite snabbt på en karta, hade koll på läget... men visste inte riktigt när vi skulle kliva av.. Detta resulterade i att vi fick åka till ändstationen och på väg tillbaka blev tillsagda av busschaufören att här skulle vi gå av... därav denna ödsliga bild:




Vi har några motiv som alltid återfinns i våra fotoalbum:



Det här är det första där jag och Martin trängs framför kameran.



Och detta är det andra motivet: Elin förbereder picknicken fullt fokuserad på att äntligen få äta medan Martin beundrar utsikten först och främst och sedan tar kort på mig som jobbar på... Underbart med bestämda roller i ett förhållande.



Ett annat givet motiv är ju fordonet: i detta fall vår Opel eller Vauxhall som de kallas här... man blir nästan rörd.





Ett annat favoritmotiv, Martin riggar kameran, springer fram vi både ler lite fånigt men vi får fina bilder, mycket romantiskt.



Som vanligt så är medelåldern på våra utflykter runt 70 och inkluderar många gånger barnfamiljer vilket stoppet vid Loch Lomond gjorde. Vi kände oss därför som hemma...

Jag blev som sagt jätteglad att Martin kom och att han kunde stanna så länge som han kunde (1 1/2 vecka), fast han fick ju skolka lite för att göra det men ett mycket bra beslut att göra så tycker jag! Det tog ett tag att vänja sig vid att han faktiskt var verklig och inte bara en röst eller en videobild. Men allt var lika kärt som vanligt när man väl vande sig! Tråkigt att skiljas från honom igen, nu vet vi inte riktigt när vi kommer ses igen, senast mitten av juli i alla fall.. Buähähähäh!!!

Nu tänker jag bara låta bilderna tala för sig själva, titta och njut!


























På återseende!

P.S Det är inte bara vinflaska inköp och skaldjur som jag provat på, på sistone.... Jag menar att jag skulle ju tillbringa dessa månader å utvecklas lite.. läs i nästa inlägg så får ni rita kors i taket... D.S.