Det Skottska Äventyret: Senaste månaden

Ja ni, det var ju minst sagt ett tag sen jag skrev nåt här men nu så!
Nu känner jag att slutet börjar närmar sig och jag kanske till och med har lite hemlängtan för första gången i mitt liv! Söndag om fyra veckor så befinner jag mig i Willich utanför Düsseldorf med orkestern och därefter beger jag mig till München och min älskling! Wohoo! Men innan dess så kommer Maria hit också så ett litet svenskt smakprov får jag innan flyttlasset bär av till Tyskland!

Men innan jag blir alldeles till mig av förberedelser för hemfärd så ska jag berätta vad jag har haft för mig sedan Martin var här och mina kaffebekännselser:

Så vad har jag gjort, Jag har hunnit med en regning spelning med orkestern. Vi spelade på en minnesdag för soldater omkomna i de olika krig som Storbritannien varit med i under 1900-talet. Där blev det väldigt påkomligt att vi i Sverige inte har varit med om krig på väldigt länge (typ 200 år) och därför kan ha svårt att förstå känslorna, stoltheten och saknaden för de som blir lämnade kvar hemma. Men detta är ju lite dystert så tilbaka till lite mer roliga saker, på denna spelning fick jag se en hel trupp med säckpipor och trumslagare i kiltar, huvudbonader och tigerskinn! Tog inga kort så ni får försöka föreställa er detta, det såg väldigt skotskt ut helt enkelt.

Jag har hunnit med en whiskyutbilning på jobbet. Tro nu inte att jag kan rekommendera eller återge vad denna mycket kompetente whiskykännaren förmedlade till oss men något jag skulle vilja testa är whiskyn Dalwhinnie med en efterrätt som innehåller honung. Det lät intressant. Jag kom också på under denna provning att om jag verkligen MÅSTE dricka en droppe whisky så ska det vara en lätt whisky som inte har "a full body" alltså inte stannar kvar i munnen så länge typ Dalwhinnie eller Glenkinchie (kommer inte ihåg åldern på dem men jaja).

Sen har jag hunnit med att jobba två pass på en cocktailbar som heter Bramble, den har väldigt gott rykte om sig så det är lite kul att jobba på den. Men jag har bara jobbat två skift och kommer antagligen inte kunna jobba fler så det är synd. Borde egentligen skaffa ett till jobb men nu är det lite försent för det och jag orkar inte. Har kommit på att jag är en uppstressad person som alltid stressar över nåt och detta kan ha påverkat min hud så jag tar numera min tid med saker och ting. Lugn och ro ska det vara.

Apråpå min hud så är jag inne på min tredje antibiotikakur på 4 månader inkl steroidkräm och hydrokortison... Men det har blivit bättre (igen) så nu hoppas jag att det kan förbli så tills jag kommer härifrån (tror att det är något någonstans i denna utländska miljö också som påverkar mig så jag ser fram emot lugn och ro i München). Ska på återbesök hos doktorn imorgon å se vad hon säger. Denna doktor (har träffat två andra på samma klinik tidigare) drog efter andan när hon såg min hud förra veckan... Är det ett bra tecken när en doktor gör så? Aja, hon ville i alla fall skicka mig till en hudspecialist men jag skulle antagligen inte fått en tid innan jag ska åka hem så hon rådde mig att skaffa mig en hudspecialist direkt när jag kom hem så det ska jag göra. Men vi får se vad hon tycker att jag ska göra under resterande tiden imorgon. Ja just det jag har ju besökt en örtdoktor också men jag väntar på att se resultaten på den kur jag blev ordinerad av henne. Skriver matdagbok dock för att se om jag kan se något samband mellan vad jag ätit och hur min hud är (letar efter matallergi alltså...) men vi får se. Ska absolut gå till Emmas ackupunkturdoktor i Vadstena i höst/vinter! Så presentkort till IKEA och ackupunkturdoktorn är det enda jag önskar mig framöver!

Sen så hade jag ju fin främmat x 2 helgen i vecka 21! På torsdagen träffade jag svärmor i Edinburgh och det var då jag kände första stygnet av hemlängtan. Eller rättare sagt när hennes kör startade deras kyrkolunchkonsert med Ack Värmeland du sköna... Ahh fick faktiskt en liten tår i ögat då! Vi spatserade omkring, imundigade haggis och kikade runt i gamla stan vilket var väldigt mysigt och kul att få prata en massa svenska igen! Dagen efter så var det dags för fin främmat nr 2 med Emma och Martins visit. Vi spatserade en hel del vi också (eller vad säger ni) men det är ett bra sätt att lära känna en stad på. Och jag lovar och svär att vi ska tillsammans åka tillbaka till Skottland och gå på ett whiskydestilleri, jag tror mig känna fler som skulle vilja göra det också så det kan bli en familj/släktresa vetja!

Hursomhelst, Emma och Martin fick verkligen smaka på Edinburgh by night, först när jag jobbade mitt provskift på cocktailbaren Bramble på deras första kväll (då fick de underhålla sig själva, kanske inte såå kul men roliga koppar och glas har vi ju i baren så det var ju lite roligt ialla fall), sedan utgång med Kirsten och hennes vänner på lördagen och sedan togapartyt med mina jobbarkompisar. Jag kan lugnt säga att de svenska vikingarna var överlägset de bäst utklädda! De andra var mäkta imponerade av våra ansträngningar. De var också mäkta imponerade över Martin och hans kroppshydda vilken de tyckte skulle vara perfekt för rugby. Och som de också demonstrerade kl 01:00 i hallen... Hhmm... Kul var det i alla fall!

Vad mer har jag hunnit med? Jag har firat Kirstens 26-års dag med att gå ut på en Las Vegas kväll, mycket kul, gick till frissan och fick mitt hår uppsatt (blev inte riktigt som jag hade velat men helt ok med ett hårband i), fixade 50-talsskor och lånade Kirstens klänning och sen var det kalasdags! Först träffades vi alla hemma hos oss sedan begav vi oss ut på stan för en drink och sedan till själva Las Vegas kvällen. Vi blev mottagna av Las Vegas flickor med plymer och paljetter, fick Las Vegas pengar att spela för vid spelborden och lyssnade och framför allt dansade till bra musik senare. Sen att själva rummen detta utspelade sig i var storslagna gjorde ju saken knappast sämre!

Och mer då? JO, just det! Som Martin (min Martin alltså...) skrivit på sin blogg så har vi numera en lägenhet i Linköping till hösten! Hjälmsätersgatan 22E (därav IKEA-presentkortsönskningen tidigare). Martin har lovat mig att vi ska med betoning på SKA inreda lägenheten så att den ser lite mer ut som ett hem än vår förra lägenhet. Lite mer på väggarna, lite mer matchande, lite bättre gardiner. Jag vet att det inte är viktigt men jag vill ha det så. Jag vill! VILL!! Så det så. Nu blev det ju inte området T1 som vi ville från början av olika anledningar men planlösningen på den lägenhet vi fick till slut, vid Abiskorondellen, är speciell och vi är väldigt nära stan och närmare till Ica Maxi och Willys som vi köper all vår mat från så det är ju bra!!

Annars så rullar allt på som vanligt med jobb och orkesterrep varje måndag. Jag har så smått gjort ansträning att börja träna (min ursäkt hitintills har varit min hud, svider ganska mycket om hela kroppen är ett enda stort eksem och sen så svettas man uppepå det.... ursäkta för detaljerna men så har det varit under en lång tid, men inte nu för nu är det bättre!). Igår morse var jag på The Meadows (plan stor park i stan) och deltog i ett fyspass som armén höll i så det var ingen rast och ingen ro där inte! Det börjar kännas nu kan jag ju säga men jag vill absolut tillbaka för det var kul och skönt att inte behöva motivera sig själv till att kämpa vidare!

Men jag lovar att skriva igen om en vecka eller två igen! Inte senare än så!

Kramar på er och på återseende!

P.S. Imorgon 15:e juni, så firar Martin och jag 4 år tillsammans! FYRA ÅR! Känns inte som fyra år, verkligen inte och många fler år lär det bli också!! Om vi inte klöser ögonen ur varandra när vi flyttar ihop igen för att vi lagt till nya vanor under denna långa tid vi inte bott ihop... Nävars, det kommer att gå bra! Men fyra år!

Togaparty: Emma, jag och Phil från USA (han är tydligen en framgångsrik Broadwayartist)

Här är vi, vinnarna av bästa utstyrseln!

Lugn kväll på Portobello beach här i Edinburgh, läste bok och tittade ut över havet. En helt ok avslutning på en dag (Martin vi måste bo i närheten av vatten när vi blir stora)